Genresursprogrammet för inhemska hundraser

Finland har tillsammans med 190 andra stater undertecknat den internationella biodiversitetskonventionen. Målet med konventionen är att skydda biologisk mångfald, hållbar användning av dess delar och rättvis och jämlik fördelning av den nytta som användningen av det genetiska materialet medför.

I Finland genomförs konventionen bland annat med hjälp av det nationella programmet för husdjursgenetiska resurser. Hundarnas genbank är en del av detta program. Programmet har fem mål:

• de finska ursprungsraserna dör inte ut
• finska ursprungsraser upprätthålls på ett ekonomiskt hållbart sätt
• husdjursarternas genetiska variation förblir så stor som möjligt
• husdjurens produktionsegenskaper och hållbarhet utvecklas på ett balanserat sätt i förädlingsprogrammen
• kunnandet och kunskaperna inom husdjursgenetik, förädling och husdjursgenetiska resurser upprätthålls och förstärks

Inhemska hundraser som man värnar om är finsk stövare, karelsk björnhund, finsk lapphund, lapsk vallhund och nationalhunden finsk spets. Raserna är nationella skatter, eftersom de representerar en värdefull levande del av det finska kulturarvet som är nära förknippat med befolkningshistorian i Finland. Utöver de inhemska raserna vill man bevara genetiskt material även av den finska stammen av norrbottenspets.

Genbank

Förvaring av genetiskt material består i praktiken av att man fryser ner sädesvätska från hanhundar.
Från varje ras lagras för långtidsförvaring insemineringsstrån av minst 25–30 hanar. Med hjälp av genbanken strävar man efter att säkerställa att rasernas unika egenskaper och den ärftliga mångfalden bevaras. Insemineringsstråna kan användas vid behov. 

Val av hanhundar till programmet

I genbanken lagras insemineringsdoser av 25–30 hanar från varje ras. De hanar som lämpar sig för programmet väljs ut av specialklubbarnas och Kennelklubbens arbetsgrupp för genetiska resurser samt i samarbete med hundägarna.

Hanhundar som är lämpliga som donatorer

• • är friska och de har inte några ärftliga sjukdomar som man känner till
• • är så lite besläktade med den nuvarande tikpopulationen som möjligt
• • är sinsemellan av så olika släkt som möjligt
• • är renrasiga och man känner till minst fyra generationer i deras stamtavla (rasintagningar där man känner till hundens bakgrund utesluts dock inte)
• • har en inavelsgrad på högst 6,25 på fem generationer.

Det rekommenderas att donerande hundar har genomgått de hälsoundersökningar som krävs av programmet för motverkande av ärftliga fel och sjukdomar (PEVISA) och som rekommenderas av den rasspecifika avelsstrategin (JTO) samt har bevis på deras bruksegenskaper.