Hundens kroppsbyggnad och exteriör

Redan långt innan uppkomsten av de officiella hundraserna styrde det naturliga urvalet hundens kroppsbyggnad i en viss riktning. Emellertid var inte skillnaden mellan hundtyperna lika stor som i dag. Människan har fortsatt avla hunden och vidareutvecklat de olika typerna.

Hundens kroppsbyggnad kan indelas grovt i tre olika typer. Kynologin skapades i slutet av 1900-talet av norrmannen Olaf A. Roig. Enligt honom har hundens kroppsbyggnad utvecklats enligt användningsområdet i tre olika riktningar. En typ framhäver snabbhet, den andra uthållighet och den tredje styrka. Det förekommer ett tydligt beroendeförhållande mellan hundens kroppsbyggnad och uppgift.

Exempel på olika kroppsbyggnader är vinthunden (velocide), schäferhunden (duride) och fransk bulldog (vigoride). En stor del av dagens raser är en blandning av dessa typer.

Rasstandarderna lever med tiden

Det finns en rasstandard för varje ras som beskriver den ideala individen. Rasstandarden för många raser har utformats efter hundens användningsområde. Längs med åren kan användningsområdet ha förändrats. Även rasstandarderna har förändrats en aning.

Det är fortfarande viktigt att hundens exteriör passar hundens användningsområde. Vid hundutställningar har exteriördomaren i uppgift att se till att rasens exteriör och typ inte förändras för mycket.

Rasstandarderna förutser inte några extrema drag för någon ras. Med tanke på hundens välbefinnande är extrema drag inte att rekommendera. Raser har anammat extrema drag med åren. Nu har man börjat uppmärksamma  dessa. Det har gjorts mycket arbete vid de olika ländernas kennelklubbar så att rasstandarderna och tolkningen av dem styr hundaveln i en så hälsosam riktning som möjligt. I synnerhet i Norden är man föregångare inom detta. Det har redan i flera år fästs särskild uppmärksamhet vid tolkningen av rasstandarderna.

Hundutställningarnas exteriördomare har även getts noggranna anvisningar för hur extrema drag ska uppmärksammas i bedömningen av olika raser så att de inte sprider sig inom de olika raserna. I England, som är ursprungslandet för många hundraser, har man gått igenom rasstandarderna för hundar och justerat dem vid behov.

Vid sidan av hundutställningar kan hundens kroppsbyggnad även bedömas i en avelsgranskning av utseendet och ett rastypiskt brukstest. Till exempel i grytprov för taxar börjar utvärderingen med huruvida hunden ryms  i  grytet. Jaktproven däremot mäter utöver hundens rastypiska fallenhet även hur hundens kroppsbyggnad fungerar i praktiken vid rastypiskt bruk.

Hälsoundersökningar stöder avel av en fungerande kroppsbyggnad

Vid uppfödning av rashundar är det viktigt att uppfödaren känner till och har kunskap om individer från flera tidigare generationer. Då kommer det inte lika ofta överraskningar i valparnas kroppsbyggnad.

Kroppsbyggnaden framhävs mycket utåt, men det går inte att bedöma till exempel hur friskt hundens skelett eller leder är enbart på en bedömning av exteriören. För avel av hundar med hälsosam kroppsbyggnad och funktionsförmåga har utvecklats olika officiella hälsoundersökningar. I Finland undersöks rashundars hälsa aktivt. De vanligaste hälsoundersökningarna är undersökningar för höft- och armbågsledsdysplasi samt knä- och ryggundersökningar.

Hundraser och rasstandarder
Officiella hälsoundersökningar

Läsrekommendationer

Riitta Aho: Koiran rakenne ja liikkeet, Gummerus kirjapaino Oy, Jyväskylä 1999

Salme Mujunen: Koiran rakenne – laaja oppimäärä, Koirataito SM, Jyväskylä 2015