Raskorsningar

Vad?

Raskorsningar är ett hjälpmedel inom aveln. Med dem strävar man efter att rädda hundraser som hotas av att dö ut, eller som är utsatta för sjukdomar eller liten genetisk variation.

I raskorsningar korsas två hundraser planmässigt och övervakat med varandra. Raserna som korsas har inte nödvändigtvis någon tidigare gemensam historia. Genom raskorsningar önskar man förbättra hälsan hos rasen som korsas eller tillföra egenskaper från en annan ras som erbjuder dem på bästa sätt. I synnerhet är det utan en bredare avelsbas inte möjligt att stävja hälsoproblem orsakade av extrema egenskaper eller att korrigera skadliga genmutationer som fastställts i vissa raser. 

I hundavelns historia har det under åtminstone tvåhundra år varit vanligt att använda sig av raskorsningar. Nästan alla moderna raser har ursprungligen utvecklats genom korsning.

I Finland har man gjort systematiska raskorsningar som godkänts av Kennelklubben från år 1997. Det första raskorsningsprojektet var från början en variation av samma ras: pinscher och schnauzer. Resultaten var goda och livskraften samt de önskade egenskaperna ökade hos pinschern, som hamnat i skuggan av sin kusin.

Raskorsningsprojekt kräver en hel del arbete och noggranna övervägningar samt uppföljning. Korsningsprojekten inleds aldrig på lätta grunder eller utan faktiska orsaker. Allt som allt pågår eller har det pågått mindre än tio officiella raskorsningsprojekt i Finland.

Varför?

Om stammen inte längre är tillräckligt hälsosam hos rasen, kan man vara tvungen att göra en snabb lösning som kan låta radikal, det vill säga att korsa rasen med en annan välmående ras.

Målet med raskorsningen är alltså att förbättra en hundras som är i knipa på grund av sina egenskaper eller sin hälsa. Om en ras är liten eller dess arvsmassa inte innehåller tillräckligt med variation för att avla vidare de egenskaper som påverkar hälsan, kan man ta hjälp av en annan ras. Med raskorsningar strävar man efter att göra arvsmassan mer mångsidig eller större så att rasen skulle hållas livskraftig och välmående.

Om hundrasen har dåliga egenskaper eller genetiska sjukdomar kan de dämpas eller utplånas med raskorsningar. Å andra sidan kan raskorsningen återställa värdefulla egenskaper som har dämpats över tid hos rasen.

Genom raskorsningar kan man undvika att en viss hundras dör ut eller försvinner på grund av sin egen orimlighet. Till exempel har den uråldriga norska lunnefågeln nyligen räddats genom en raskorsning, när det hade hopats hälsoproblem som hotade välmåendet hos rasens befintliga population. Samtidigt kunde rasens arvsmassa utvidgas.

I vissa länder har man förbjudit uppfödningen av vissa raser på grund av hälsoskäl, till exempel cavalier king charles spaniel i Norge. I Finland vill man vända på alla stenar för att undvika rasförbud.

Hur?

Idén bakom raskorsningar är att individer från den andra utvalda rasen tillför bättre hälsa och önskade egenskaper till rasen som korsas.

Syftet med raskorsningen är inte att korsa hela rasen, utan att hämta mer diversitet och hälsosam arvsmassa till rasen. Rädslan för att rasen förstörs genom raskorsningen är alltså grundlös. Antalet korsningar hålls så stort att det gynnar rasen, men ändå så litet att den nya arvsmassan inte dominerar rasen. Långt ifrån hela rasen kan bestå av raskorsade individer. Det rekommenderade maxantalet korsningsavkommor är endast 2–5 procent av de registrerade hundarna under en fyraårsperiod. Varje korsning är ett slags försök där avkommorna utvärderas noggrant, och fortsättningen beslutas därefter.

Det är bra att komma ihåg att deltagandet i raskorsningar är helt frivilligt. I huvudsak fortsätter aveln med rasen som korsas normalt. Endast vissa, noga utplockade individer korsas med omsorgsfullt valda, hälsosamma och till sitt lynne lämpliga individer från den andra rasen. Det här kräver att både uppfödare som deltar i raskorsningarna och köparen av raskorsningsvalpen förbinder sig på längre sikt, eftersom raskorsningsavkommornas hälso- och karaktärsegenskaper följs upp under hela deras liv.

Det är också värt att notera att den utomstående rasen som används för korsning bara fungerar som en ras som tillför nya, goda egenskaper. Alla raskorsningsavkommor registreras alltid till den ursprungliga rasen som korsas.

Målet med raskorsningen är att hjälpa eller förbättra situationen hos rasen som korsas på lång sikt. Därför sträcker sig raskorsningsplanerna till flera generationer. Förslaget om behovet av raskorsning kommer från rasorganisationen eller -föreningen, inte från enskilda uppfödare. I sista hand godkänner Kennelklubben en välmotiverad plan.

Vanliga frågor

Lär dig de viktigaste rastermerna

Rashund = En individ från en officiell hundras, vilka skapades genom hundaveln i Storbritannien redan i slutet av 1800-talet. I Finland finns det nästan 350 godkända hundraser. Om raserna vet man till exempel deras historia, stamtavla, rasstandard, karaktärsbeskrivning och användningsområde.

Raskorsningsprojekt = Ett noga övervägt och analyserat projekt vars mål är att förbättra egenskaperna hos en specifik ras och öka diversiteten i dess arvsmassa. Kennelklubben godkänner ett raskorsningsprojekt som rasföreningen eller -organisationen genomför tillsammans med uppfödarna.

Raskorsningshund = En registrerad avkomma av två raser som kommit till planmässigt och övervakat. Avkommans liv följs upp med omfattande hälsoundersökningar och analyser av lynnet. Officiella raskorsningshundar säljs därför aldrig till exempel på Tori. Valpar som föds genom korsningskombinationer registreras antingen i ER-registret, eller från och med 1.1.2024 i det nya Raskorsningsregistret, som tar upp valpar från godkända projekt.

Rasmix = Oftast en slumpmässig kombination av två raser, där målet inte är att förbättra någondera ras i stor utsträckning. Till exempel är labradoodle, en blandning av labrador retriever och pudel, inte en officiell raskorsning som främjar den ursprungliga rasens hälsa eller egenskaper. Valparna registreras inte till de ursprungliga raserna utan blir oregistrerade korsningsvalpar som kan föras in i Kennelklubbens id-märkningsregister.

Blandras = En blandrasig valp kan födas av en slump, vilket raskorsade valpar inte gör. En blandrashund kan härstamma från flera hundraser och har ingen officiell stamtavla. Hundarna kan registreras i id-märkningsregistret.

Trendras = En ras som plötsligt blir populär, till exempel genom ett tv-program eller en känd ägare. Rasens snabba hitstatus kan ibland få bakslag av snabb avel, då lynnes- och hälsofrågor kommer i skymundan.

Designras = En korsning som gjorts medvetet mellan två raser som också har fått ett konstgjort namn, till exempel cavadoodle eller cockapoo. Dessa försök som utförs på egen hand kan motiveras av köparnas preferenser. Korsningarna är inte officiella raskorsningar.

Mer information om raskorsningar:

Roturisteytykset koiranjalostuksen apuna-video (på finska)

Rasförbud inte den bästa vägen för att främja hundars hälsa och välmående