Under den senaste tiden har en hel diskussion förts om de risker som antibiotikaanvändning ger upphov till såväl hos människor som hos djur. Oron över att mikrober blir resistenta mot läkemedel har väckts även hos hundmänniskor. Antibiotika används hos hundar i synnerhet vid behandling av hudsjukdomar.

– Att minska användningen av antibiotika och att förebygga infektioner är viktiga mål för oss, understryker Katariina Mäki, genetisk sakkunnig på Finska Kennelklubben. - Vi följer noga  med diskussionen och undersökningar kring ämnet och förmedlar informationen vidare till våra medlemmar.

Antimikrobiell resistens togs i höstas upp på Förenta Nationernas generalförsamling. Världshälsoorganisationen WHO förutsätter snabba åtgärder av sina medlemsländer i kampen mot antimikrobiell resistens. Det nationella handlingsprogrammet mot antimikrobiell resistens för åren 2017–2021 överlämnades till Statsrådet den 12 maj. I handlingsprogrammet har man framfört åtgärder varav en del berör även hundhållning, hundskötsel samt avel. Dessa åtgärder har redan förverkligats i samarbete mellan Kennelklubben, veterinärer och andra sakkunniga samt specialklubbar.

Målet är att förebygga problem

Med avel och genom att främja god behandlingspraxis är det möjligt att minska användningen av antibiotika till hundar.

– Istället för upprepade behandlingar med antibiotika borde man sträva efter att reda ut vilket underliggande tillstånd som ger upphov till bakterieinfektionen och behovet av läkemedel. Då ägaren förbinder sig till att reda ut orsaken till sjukdomen och då det underliggande tillståndet behandlas på ett ändamålsenligt sätt, minskar också användningen av antibiotika, konstaterar Juha Kallio, som är veterinär och medlem i Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté.

– Vilken hund som helst kan någon gång drabbas av en bakterieinfektion som måste behandlas med antibiotika. En del raser har emellertid en större genetisk benägenhet att insjukna i infektioner än andra. Orsaker kan vara rikliga hudveck eller benägenhet för atopiskt eksem, som är en kraftigt ärftlig hudsjukdom.

Faktorer som bidrar till ökad mottaglighet för infektioner har diskuterats med specialklubbar och med avelskonsulter samt på utbildningstillfällen för exteriördomare.  Genom att diskussion om riskerna har väckts har man också ökat kännedomen om dem. Hos flera raser strävar man efter att motverka riskerna med avel. 

– Genom att låta bli att avla på en hund med hudproblem kan uppfödaren även göra en stor tjänst för den allmänna folkhälsan.  Vid behandling av hudinfektioner krävs ofta flera långa antibiotikakurer. Som en följd till detta ökar mängden bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika. Infektioner som orsakas av dessa bakterier kan vara ödesdigra i synnerhet för människor som har ett svagt immunförsvar, påminner Kallio.

I de rasspecifika avelsstrategierna tar man en tydligt negativ inställning till avel på hundar som är mottagliga för infektioner eller som har hudproblem.  Utrotningen av infektionssjukdomar hos avelshundar stöds också med detaljerade avelsgranskningar och rasspecifika domaranvisningar som getts till exteriördomare.

– Vi ska effektivera utbildningen och samarbetet med olika aktörer ytterligare, berättar Katariina Mäki. Då vi är medvetna om infektionsriskerna och genom att vi utvecklar hundaveln har vi goda chanser att främja såväl hundars som människors välmående tillsammans.

För ytterligare information
Genetiskt sakkunnig Katariina Mäki
Finska Kennelklubben
katariina.maki@kennelliitto.fi
tfn 09 88730 228

Veterinärmedicine licentiat
Medlem i Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté Juha Kallio
juhanomaposti@gmail.com
tfn 0400 387 172
 

Läs mera:

Rasspecifika domaranvisningar


 

 

 

 

 

Läs mera